Going Greek

Jag har ingen bra plats för min dator på mitt rum och sitter därför vid skrivbordet ute i det övre vardagsrummet, framför den stationära datorn. När min syster har dragit igång den datorn någon gång under dagen så står den på tills dess att jag går och lägger mig. Och eftersom att min skärm är betydligt mindre än den stationära datorns ser jag den senares skärmsläckare konstant. Min pappa har valt att köra alla bilder på datorn som ett bildspel som skärmsläckare. Kul kan man ju tycka. Eller så kan man råka se en eller ett par bilder och drabbas av akut panik. Dom är nämligen inte bara fula. Dom är fruktansvärda. Och det är ingen hejd på dom. Bild efter bild föreställande osminkade, nyvakna, feta människor (okej, det är bara mig själv jag pratar om). Antingen är jag sådär ful jämt, eller så umgås jag bara med min familj när jag är osminkad (högst tveksamt eftersom att jag ytterst sällan är osminkad), eller så fotar dom bara när jag är osminkad, nyvaken och fet.

Hur som helst så håller det inte att datorn har den där skärmsläckaren. Herregud, folk kan ju se den! Nu är det jag som byter ut den mot något säkrare. PRONTO.